Humöret går upp och ner hela tiden. Ena stunden gråter man, andra stunden känns det rätt så okej. Men riktigt okej kommer det inte att kännas på länge... Hon kommer alltid finnas i mina tankar och tårar kommer att komma då och då... Är så ledsen att jag inte kunde träffa henne den sista tiden, det är nog det som är det jobbigaste just nu...
Du somnade stilla,då färden var slut.
Från allt vad du lidit,
du nu vilar ut.
Vi binder en krans
av minnen,
de vackraste och
finaste vi har.
Vi vet att de
aldrig vissnar,
hos oss är du
alltid kvar...
Vila i frid...
Älskar dej mormor! ♥
2 kommentarer:
Mina tankar går till dig och hela familjen Karin. Jag förstår att du saknar din fina mormor, jag minns henne som en glad och kramgo mormor med stort hjärta och nära till skratt. Jag förlorade min mormor för 11 år sedan också efter en lång tids sjukdom och jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på allt fint vi var med om tillsammans. Så alla ljusa minnen finns alltid där. Och ja vilken lycka att hon hann få träffa sitt barnbarnbarn :-) Det måste ha piggat upp massor!
Tusen kramar till dig och tillåt dig att gråta, det kan vara förlösande.
Tack snälla Sara! Hon var så gammal och sjuk så det var väntat, men det är ändå jobbigt, trodde jag skulle ta det ganska bra...Ja, jag får tänka positivt, att hon har det bättre där hon är nu och på alla ljusa minnen. Det jobbigaste är att jag inte kunde hälsa på henne den sista månaden p g a resor och sjukdomar mm, så det är tungt. Jag har ju hälsat på henne så mycket innan men det blev inte så det sista...tyvärr. Kram kram till dej oxå! Hoppas du och magen mår bra!
Skicka en kommentar