kl. 20.20 då våran efterlängtade son kom till världen!
Jag vaknade ca kl. 8.00 på morgonen med lite molande mensvärk som kom och gick och kanske nån timma efter kom slemproppen och värkarna blev lite tätare. Då ringde jag till Östra första gången, de sa att det kan ta lång tid, så jag duschade och ringde till Marcus och ville att han skulle komma hem. Vid 11-tiden gick också vattnet och då var värkarna ganska regelbundna, kanske med 3-4 minuters mellanrum. Då ringde jag igen till Östra och de sa att vi kunde komma in. Vi packade snabbt ihop våra saker och åkte, i bilen klockade jag tiden på värkarna och då var de med 2-3 minuters mellanrum. Vi var framme på förlossningen vid 12-tiden. De undersökte mej inte förrän kanske nån halvtimma, timma efter och då hade jag öppnat mej 5-6 cm. Det trodde jag verkligen inte! Hade ju ingen aning hur det skulle kännas, kunde ju bara varit 2 cm eller en halv cm. Men det var ju bra att det hade gått så långt. Då frågade dom om jag ville ha lustgas och det underlättade ju såklart. Vid 17-tiden var jag öppen 10 cm och det var fortfarande hanterbart tyckte jag. Jag fick även dropp för att värkarna skulle bli kraftigare. Sedan tog det ju en stund, lilleman låg på snedden och hade inte kommit ner tillräckligt så utdrivningsskedet tog hela 3 timmar. Men det gick bra ändå, han mådde ju som tur var bra hela tiden! Hade ju ingen koll alls på tiden. Hade sedan krystvärkar i ca 10 min och sen var han ute! Han landade på golvet för jag stod på knä. Provade massa olika ställningar, allt annat än sängen, det gick bara inte att ligga i sängen, varken på sidan eller på rygg. Fy, vad obekvämt det var. Jag satt mycket på kanten på sängen och hängde på gåstolen och så stod jag och hängde på gåstolen och satt på en förlossningspall och hängde på ryggstödet på sängen. När han kom stod jag på knä och han landade på en filt på golvet. Tyvärr sprack jag en del och fick sys med 13 stygn, men det kändes inte. Det var nog för att han låg lite snett. Moderkakan kom ganska snabbt efter, på en enda krystning, så det gick smidigt. Sedan klämde dom ju 3 eller 4 gånger på magen efteråt så allt blod skulle komma ut, det kändes inget vidare, jäkligt otrevligt. Men vilken härlig känsla när allt var över, den känslan är helt obeskrivlig. Helt otroligt underbart! Jag storgrät verkligen! Är faktiskt lite stolt att jag klarade det på bara lustgas och ingen annan bedövning! Jag tyckte inte det var så jobbigt, trodde nog det skulle vara värre, efteråt när de sydde ihop mej så pratade jag visst redan om fler barn...hihi...
Vi stannade på BB i 2 dagar, usch vantrivdes verkligen där, ville bara hem...lyckades ju inte få till amningen och de var väldigt påstridiga om det. Det gjorde så jäkla ont och så kom det ju knappt nånting så jag la ner det, nu får han bara ersättning och det går alldeles utmärkt! Vi fick ett familjerum så Marcus fick stanna hela tiden, det var ju såklart skönt.
Hemma har allt gått bra, det är ju en väldig omställning så jag har varit väldigt känslig, gråter en del och så, men det hör väl till. Men nu är det bättre, det var mest i början. Tyvärr fick jag väldigt ont i svanskotan efter förlossningen, vet inte hur det gick till, så jag har haft det lite jobbigt med det, men det har blivit bättre. Det gör ont när jag sitter länge på en hård stol men mest ont gör det när jag ska resa mej upp från stolen, soffan eller sängen. Men det går väl över...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar